etiopienbaby

Nu ar slutet nara for oss. Natten mellan torsdag och fredag beger vi oss av till Sverige. Just nu kanns det valdigt vemodigt eftersom vi verkligen har det toppen har!

Forra veckan var vi ivag pa en liten tripp. Vi akte forst vasterut till Nazret, en liten stad med en harlig pool och supergod ananasjuice. Tyvarr resulterade det i lite for mycket sol och bade Nettan och Lise-lott kunde enbart sova pa en sida. Men vi ar nu vackert bruna pa val valda stallen! Vi fortsatte sedan med en fullpackad buss till Langano, en mycket vacker sjo dar vi var ensamma med en grupp religiosa firare. Sist akte vi ut med bat pa sjon Ziway och tittade pa flodhastar fran mycket nara hall i en lite vinglig bat. Vi ar nojda med resan och att fa sett mer av landsbygden, men det var aven harligt att komma tillbaka till vart kara Addis! 

Nu syns vi snart i Sverige men var plan ar att atervanda till Etiopien, detta land som givit oss sa mycket.

Hej da!  






 
 
 

Denna veckan får bilderna tala sitt egna språk. Vi har druckit traditionell sprit med hög alkoholhalt under uppsikt av Jesus själv, deltagit I Salams förlovningsceremoni och ätit god mat, vi har blivit polare med tjejerna in the hoods, lärt oss göra Injera (specialrätten), träffat en 5 dagar gammal bebis, druckit öl och njutit av utsikten från vårt kära hem. I övrigt har vi slutfört intervjuerna med 6 Eritreanska flyktingpar och är mycket nöjda.

Nu ska vi njuta av Addis de två veckorna samt förhoppningsvis ta en semestertripp till landsbygden nästa vecka. Nettan hoppas kunna genom långtgående övertalning få med Lise-Lott på en hästtur över bergen. (Lise-Lott misstänker att nästa inlägg kommer att skrivas från sjukan) Fortsättning följer...

Puss!

Vi har deltagit i diverse ceremonier som skapat både kulturkrock och magshock.Vi var med vår vän Salam på en bröllopsceremoni  i Debra Zeit, utanför Addis vilket innebar att en stackars gammal get fick halsen avskuren. Detta inför förtjust publik samt två förskräckta gäster. Till historien hör att vi tidigare under dagen tagit del av en generöst tilltagen kött-lunch bestånde av både rått och grillat kött. Rått nötkött avnjutes här i dess naturliga och otillagade form kombinerat med ett dopp i chilisås. Med buken full av biff skulle vi alltså därefter tacksamt ta emot nästa omgång av nyslaktad get. Vi tuggade bäst vi kunde av både mage, lever och innehåll av dylik karaktar. Annars var det en underbar upplevelse innehållandes glädje och firande. Vi njöt även av vackra vyer från flertalet sjöar i området. På natten sov vi på ett religiöst vandrarhem, ägt av en mystisk gammal 86-årig sekt-gubbe från Kanada. Det var en ljuvlig känsla att sträcka ut ryggen på en platt säng.

Vi tar del av utelivet i Addis och avnjöt tillsammans med Lisas vän Eyasu en fin konsert med blandade Lauren Hill och amarinja låtar. Vackert! Däremot stördes vår stämning abrupt av ett gäng skrålande amerikanare som jobbar med att bygga om den amerikanska ambassaden. De betonade vikten av hur enormt säkert den nya byggs men var noga med att påpeka tystnadsplikten de avlagt. Sedan frågade de om vi ville med dagen därpå och spela golf. Varför?!

Intervjuerna med flyktingarna har gått upp och ner. Det är många faktorer som ska stämma gällandes tolk, lokal, tider osv. Men nu i slutet på veckan har allt gått som smort och vi kan härmed säga att vi kommit halvägs i vår materialinsamling. Nästa vecka förväntas vi vara klara och kan börja planera en semestertripp. Vi har fantastiskt vänliga själar att tacka som ideellt ställer upp på att samordna och organisera våra intervjuer.

Om en vecka flyttar vi ut ur vårt hus som vi befarar uteslutande bestå av mögel inom kort. Det har regnat ovanligt mycket på sista tiden, den typ av nederbörd som vårt hus inte kan stå pall för. Allt är fuktigt och det plaskar om heltäckningsmattan. Taket lutar och därav samlas fukten tydligt i hörnen, ingen vacker syn. Skönt alltså att flytta nästa vecka till Abraham, en vän, som under de två första veckorna är ute och kör FN folk. Där får vi ett fungerande kök där vi ska laga pannkakor och koka härligt kaffe varje dag!

Vi fortsätter att trivas med livet i Addis och inser hur avslappnade och harmoniska vi är, trots ständigt återkommande utmaningar i vardagen. Vi undviker kött (om vi inte glömmer bort det när vi beställer en hamburgare), unnar oss en och annan öl, blir mer och mer igenkända och håller fast vid att Etiopierna är ett varmt och vänligt folk!

Är hemma om exakt fyra veckor. Inte klokt.

Efter att ha tagit del av en artikel angående problemet kring omvärldens felaktiga attityd om Etiopien beslöt sig Nettan och Lise-Lott för att agera!

Artikeln handlade om vår hjälte i väst – Bob Geldof, denna ikon som såg till att föda flera miljoner Etiopier under hungersnöden på 80-talet. Självklart var detta fantastiskt och uppskattas av många här, däremot menar författaren att denna insamling för alltid förstörde bilden av Etiopien. En bild av ett land i missär som gör att landet tvingas utanför den globala handeln, hur mycket de än anstränger sig.

Det här är en sång, en blomma.
En fanfar, för dem som verkligen har någonting kvar.

En hyllning till Etiopien för ...

Att vi möts av leende folkmassor som säger “welcome to Ethiopia” och “how are you?”
Att fattiga och rika lever sida vid sida
Att befolkningen arbetar hårt och effektivt för att lyfta sitt land ur fattigdom
- Då gör det ingenting att ha elavbrott och vattenavbrott i två dagar

Att frukthandlaren ler det finaste leendet och frukten smakar äkta
Att det finns fantastiska lokala NGO´s som vet vad deras folk behöver
Att gå på restaurang med tre busgrabbar, brista ut i skratt och skåla över en fanta
- Då gör det ingenting att stå i affären i kolsvart mörker, med manuel kassainslagning, tända ljus och 30 minuters kötid

Att stå i kön i affären i 30 minuter utan stress, irritation och högljudda suckar
Att när vi springer genom ösregnet få hurra-rop, applåder och den ovärderliga kommentaren “Your are the world Champions”
Att en hel taxi-buss engagerar sig för vår sak och blir upprörda när en ficktjuv försöker sig in i Nettans väska
- Då gör det ingeting alla dokument förstörs på grund av virusspridning till USB från Internet-caféet

Att kvinnor i Addis syns på höga arbetspositioner
Att mannen som bor på gatan kan stå och tvätta sina kläder i rännstenen och gnola glatt på en visa
Att maten och kaffet smakar fantastiskt och är närproducerat
- Då gör det ingenting att det ligger rester av dött djur på gatan

Vi hoppas ni förstår att vi tycker att detta är ett land med otrolig värme och medmänslighet! Här lever religioner, klasser och etniciteter sida vid sida och finner en gemensam identitet och stolthet över att vara Etiopier.

 Tack för att vi får bo här!

Forst och framst, som ni marker, har vi fatt andra var blogg. Misstanker censur! 
Vi har anlant helskinnade, solen skiner, maten ar god och manniskorna trevliga. 
Vi mottes pa flygplatsen av Salam, en gammal van till Lisa, som tog oss till hennes hem. Vi blev del av en etiopisk familj och stortrivdes. Igar borjade daremot var storsta, hittills, utmaning i landet; att finna bostad! 

I Etiopien tycker man inte om lesbiska och pa grund av var formodade sexuella laggning blev vi nekade ett antal attraktiva boenden. Tillslut sa Salam, som hjalpte oss hela dagen, "sag att ni ar systrar". Detta gav resultat och vi ar nu stolta hyresgaster hos mr Grogg, en trevlig man med smak for alkohol. Till grannar har vi tre fnittrade flickor som vi hor genom vaggen pa kvallarna. Vaggen bestar namligen av en lonngang i form av en garderobsdorr till sovrummet. 

Hygien ar just nu hogt prioriterat for oss. Darfor bestod den forsta shoppingturen av inhandling av toaborste, toarent, toapapper och myggmedlet "kills and keep on killing". Allt detta for att fa bort lamningar pa klossetten, tydligen ar inte flyttstadning nagot som prioriteras. 

Hittills bjuder Etiopien pa just det aventyr vi vantat oss, men som alltid innebar byte av kontinent en markbar kulturkrock. Efter en hel dag pa stadens gator uttryckte en sliten Lise-Lott "Nu blir det skont att lagga sig pa den dar ryggen" Vi ser framemot att kaoset blir till vardag, att vi vanjer oss vid vart nya hem, kor som vallas pa gatorna bredvid fina FN-bilar och att vakna till tuppen. 

Puss och kram!